Provborrning efter mineral

Vad äger jag som markägare? Min släkting ifrågasätter provborrningar på hans mark. I hans fall letar de efter en metall. Han undrar hur långt ner i marken han äger och vad har han för rätt att bestämma över sin mark i ett sådant fall. Vilka lagar och förordningar reglerar detta.

Jag vore oerhört tacksam om jag fick ett svar och då gärna ett svar som även min äldre släkting kan förstå.

Svar

Din släkting ifrågasätter att en exploatör kommer och provborrar efter mineral på hans mark och ni undrar således vilka regler som gäller. I en sådan här situation aktualiseras minerallagen (MinL) (1991:45). Mineraler är svåra att finna i vårt land och därför har staten velat uppmuntra sökandet efter nya fyndigheter. Markägaren spelar i dessa fall en undanskymd roll. Det är inte markägarens insatser som lagstiftaren litar på när det gäller att exploatera dessa naturtillgångar och staten tar heller inte stor hänsyn till markägarens intressen. De flesta markägare torde därför inte bli särskilt glada över att någon hittar mineralfyndigheter på sin mark, eftersom det mest medför bekymmer för markägaren och att exploatören får en långgående rätt till fastigheten.

MinL omfattar en stor mängd mineraliska ämnen. Rätt att exploatera dessa mineral kallas gruvrätt och denna rätt erhåller en exploatör i två steg. Först måste exploatören undersöka ett område för att visa att där finns en fyndighet av intresse. För att få rätt till detta arbete, i den mån det gör intrång i annans rätt krävs undersökningstillstånd, enligt 1 kap. 3 § MinL. Tillståndet ger i princip ensamrätt till att i tre år prospektera, det vill säga undersöka sådana mineral på området som tillståndet omfattar, 2 kap. 5 § MinL. Undersökningstillståndet omfattar i princip rätt att söka efter alla sorters mineral på området, dock inte olja och gas. Ett problem är här att man knappast kan skaffa utredning om att mineral kan finnas på visst område utan att besöka detta och ta vissa prover. En prospekterare anser sig därför ofta tvungen att bryta loss sten eller gräva eller borra hål i marken för provtagning. Detta kan gå utöver vad som anses tillåtet enligt allemansrättens regler. Många markägare blir därför upprörda över intrånget, troligen får man dock se det så att MinL utvidgar främlingars rättigheter på annans mark.

Om en exploatör funnit mineral som han vill utvinna måste exploatören skaffa sig en bearbetningskoncession. Exploatören måste ha påträffat en fyndighet som sannolikt kan utnyttjas ekonomiskt för att få en bearbetningskoncession. Här gäller vidare att exploatören skall vara lämplig att bearbeta fyndet, fast han behöver inte nödvändigtvis ha resurser att klara av det ensam. Också miljöhänsyn skall tas här och vissa av Miljöbalkens regler skall beaktas. Sedan koncessionen har meddelats får myndigheterna i princip inte ompröva markanvändningen under koncessionens giltighet, som vanligen är 25 år, 4 kap 7 § MinL. På detta vis får koncessionshavaren en speciell typ av nyttjanderätt till området. Denna gruvrätt har särskilt stark ställning bland annat genom att den under alla förhållanden består även om fastigheten säljs.

Gruvdrift medför ofta betydande intrång och olägenheter för markägaren. Markägare har rätt till ersättning för skada och intrång som uppkommer genom undersökningsarbete eller bearbetning. Om det uppstår synnerliga men för markägaren kan rättighetsinnehavaren också bli tvungen att lösa in fastigheten, 7 kap. 1, 2, 3 §§ MinL. Ersättning bestäms efter liknande regler som gäller vid expropriation enligt 7 kap. 4 § MinL. Före 1974 så fick markägaren en viss procent i ersättning av de mineral som bröts på fastigheten. 1974 slopades den här ersättningen, men sedan 2005 får dock markägaren återigen en viss andel i ersättning av de mineral som bryts. Ersättningen skall motsvara två promille av det beräknade värdet av de mineral som omfattas av koncessionen och som har brutits och uppfordrats inom koncessionsområdet under året. Av ersättningen skall tre fjärdedelar tillfalla fastighetsägare inom koncessionsområdet och en fjärdedel staten, enligt 7 kap. 7 § MinL.

Sammanfattningsvis och som svar på din fråga så har markägaren inte mycket att säga till om då en exploatör vill leta efter metall på ett område. Vill exploatören gå vidare och prospektera ett område måste han söka efter tillstånd. Markägaren har rätt till ersättning för den skada och intrång som undersökningarna medför och markägaren har även rätt till en mindre ersättning vid en eventuell senare mineralbrytning.

Publicerat i Fastighetsrätt. Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Kommentarer är avstängda, men du kan lämna en trackback.

Kommentarer är avstängda.