Brottmål kallas de mål där man väcker åtal där de tilltalade är misstänkta för att ha begått ett brott. Då påföljden eller i mer vardagligt tal, straffet, väntas att bli i allvarligare form än böter är den en juristdomare och tre nämndemän som dömer i brottsmålet.
Oavsett vad brottmålet handlar om, det vill säga oavsett vilket brott som har begåtts får enligt svensk lag ingen dömas ohörd. Vid mildare former av brott kan ett erkännande räcka, och ingen rättegång behövs. Då brukar påföljden gälla böter eller liknande. Speciellt vid värre brott måste man göra en utredning och sedan ta upp målet till rättegång. Om den tilltalade, alltså den som har begått ett brott eller är misstänkt för det erkänner sitt brott och visar ånger kan det eventuellt göra så att påföljderna blir aningen förmildrade för den tilltalade. Innan ett brottmål går upp i rättegång, sker ett gripande och ett förhör. Om den tilltalade är fri att lämna häktet efter förhöret är upp till åklagaren att bestämma. Om den tilltalade misstänks vara farlig för allmänheten eller om det finns tydliga belägg för att den tilltalade har begått ett brott kan det bestämmas att denne inte har tillåtelse att lämna häktet.
Ett brottmål kan handla om olika typer av brott, exempelvis kan det röra sig om stöld, antingen från er privatperson eller företag, rattfylleri, misshandel, narkotikabrott, och många fler typer av straffbara gärningar som någon kan tänkas begå. Konsekvenserna för det brott som har begåtts följer sedan ett straff, som beroende på hur grov den brottsliga gärningen tycks vara varierar, det kan vara allt från böter till att sitta flera år i fängelse. Som offer för en brottslig gärning kan man ofta få skadestånd som någon sorts kompensation för det man har blivit utsatt för.